Aktuellt

Möjligheter och utmaningar i digitaliseringen av folkbildningen

I en ny rapport från Folkbildningsrådet har forskare vid Göteborgs universitet undersökt hur folkbildningen som bildningsform påverkas av en alltmer digitaliserad verklighet. Rapporten visar att det finns en ambivalens inför de möjligheter och utmaningar digitaliseringen för med sig, och där den stora frågan ofta blir: vad händer med det folkbildande mötet i en alltmer digitaliserad värld?

Enligt rapporten Digitaliserad folkbildning är både folkhögskolor och studieförbund i hög grad digitaliserade, på olika nivåer i verksamheten. I bildningsverksamheten märks digitaliseringen dels genom rent kunskapsinnehåll, såsom när kurser och studiecirklar ger internetovana personer kunskap i att hantera allt från e-legitimation till sociala medier, dels genom digitala verktyg som ger nya pedagogiska möjligheter och arbetssätt för lärare och ledare. De nya undervisningsformerna kan dessutom göra folkbildningen tillgänglig för personer som har svårt att ta sig till en fysisk kurs eller studiecirkel på grund av exempelvis funktionsnedsättningar, eller på grund av geografiska avstånd.

– Digitaliseringen kan medföra många uppsidor för folkbildningen genom att möjliggöra en större spridning av kurser, eller ytterligare anpassa utbildningsmaterialet efter deltagarnas behov. Samtidigt märks en oro för vad som händer med folkbildningen som bildningsform när delar av den flyttar ut på nätet, säger Eva Åström, utredningsansvarig på Folkbildningsrådet.

Enligt forskarna kommer tankar om det fysiska mötet upp i nästan alla samtal med anställda, ledning och deltagare på både folkhögskolor och studieförbund. I samtalen uppstår frågor kring vad just ett digitalt folkbildningsmöte egentligen innebär. I det sammanhanget framhävs i rapporten folkbildningens tradition av kreativitet, flexibilitet och lyhördhet som något som kan göra det möjligt att bibehålla folkbildningens särart även under ändrade förhållanden. Folkbildningen har dessutom enligt rapporten en viktig roll att spela för att demokratisera den digitala bildningen i samhället.

– Det är tydligt att det råder en ambivalens inom folkbildningen inför de nya och digitaliserade arbetsformerna. Oro och farhågor blandas med nyfikenhet och insikter om nya möjligheter och arbetssätt. Blir folkbildningen något annat än den varit när den behöver anpassa sig till ett alltmer digitaliserat samhälle? Den här rapporten ger inga tydliga svar på detta, men hjälper oss att ställa goda frågor och sätta riktningen framåt i en tid av stora förändringar, avslutar Eva Åström.

Läs rapporten >>

Ny medlem och nya ledamöter i styrelsen

På årsmötet den 7:e maj beslutades om att bevilja ansökan av en ny medlem samt att vi fick ett par nya ledamöter i styrelsen.

Vi välkomnar Ibn Rushd Studieförbund Distrikt Norra som medlem i Norrbottens bildningsförbund. Det är bra att vår familj växer för folkbildningen har en unik förmåga att möta samhällets behov och snabbt ställa om i kris. Folkbildningen är även en viktig aktör för att nå ut med verksamhet till personer som står långt ifrån samhället och arbetsmarknaden, och till personer som är nya i Sverige. Folkbildningen har också en fortsatt central roll för att stärka och utveckla demokratin.

De nya ledamöterna i styrelsen är Daniel Nilsson som är rektor på Kalix folkhögskola och Cathrin Risén som är verksamhetschef på SV. Se hela styrelsen >>

Folkbildningen viktig för engagemanget i lokalsamhället

Folkbildningen berikar kulturlivet på landsbygden och skapar viktiga mötesplatser för samhällsengagemang och kompetensutveckling. Samtidigt är den ofta integrerad med – och beroende av – det omgivande lokalsamhället. Det visar en ny rapport från Folkbildningsrådet.

Folkbildningen finns i hela Sverige. Förra året erbjöds studiecirklar i landets 290 kommuner och långa folkhögskolekurser i 154 av dem. Men vilken betydelse har folkbildningen för mindre lokalsamhällen? Och hur viktig är den lokala förankringen för själva folkbildningens utveckling och fortlevnad?

De frågorna har varit utgångspunkten för rapporten Folkbildning i landsbygder som tagits fram av Folkbildningsrådet i samarbete med fem civilsamhällesforskare.

En inbäddad folkbildning

Rapporten beskriver folkbildningens förhållanden på tre olika geografiska platser i tre olika typer av landsbygd, nämligen jordbruksbygd, skogsbygd och industribygd. Forskarna har genomfört 38 intervjuer med företrädare för folkhögskolor och studieförbund liksom med deltagare, ortsbor och kommunanställda som på olika sätt verkar inom eller nära den lokala folkbildningen. Den bild som träder fram är den av en folkbildning som många gånger är inbäddad i lokalsamhället – men hur och i vilken utsträckning varierar.

– Studieförbunden verkar idag främst genom det övriga civilsamhällets organisationer och har sällan egen, fristående verksamhet. De fyller en viktig funktion när det handlar om att bilda nätverk och kanalisera lokalt engagemang men blir samtidigt mindre synliga för lokalbefolkningen. För dem är det inte alltid tydligt vad som är folkbildning och inte, säger Pelle Åberg, docent i statsvetenskap och en av forskarna bakom rapporten.

Folkhögskolan vitaliserar bygden

Rapporten ger en uppdaterad analys av hur folkbildningen ser ut i praktiken. Det menar Eva Åström, som är utvärderingsansvarig på Folkbildningsrådet. Hon känner igen mönstret från tidigare studier som tittat på kontextens betydelse för folkbildningen:

– I miljöer där det finns ett engagerat civilsamhälle blir folkbildningen stark och tvärtom. Vi har sett samma sak i marginaliserade stadsdelar: I områden med svagt lokalt engagemang är det svårare för folkbildningen att etablera sig.

Även analysen av folkhögskolans roll i bygden är viktig att ta fasta på, menar Eva Åström. I mindre samhällen på landsbygden har den ofta en vitaliserande funktion.

– Från att vara en utbildningsform sprungen ur bygdens specifika behov är folkhögskolan idag något som lockar folk utifrån. Genom kurser, tillresta deltagare och anställda tillför folkhögskolan något nytt till bygden, säger Eva Åström.

Landsbygdens betydelse för folkbildningen

Forskarnas ansats var från början att undersöka folkbildningens betydelse för landsbygden. Men det stod snart klart att det var minst lika viktigt att titta på hur folkbildningen formas av landsbygderna.

– Folkhögskolor och studieförbund har en historia av att vara djupt förankrade i civilsamhället och de lokalsamhällen man verkar i. För att fortsätta vara relevanta är det viktigt att inte tappa det. Den lokala identiteten och engagemanget har format folkbildningens verksamheter och det är viktigt att man fortsatt kan göra anpassningar efter bygdens behov, säger Pelle Åberg.